Konst - en personlig krydda

Det här med konst... är en personlig upplevelse. 

Fotot ovan tog jag härom dagen i min trädgård. Jag satt med min kamera och SÅG. Jag såg blomman, humlan och samspelet. Jag uppfattade det mycket vackert och i sådana lägen tackar jag konstnären för allt fantastiskt njutbart vi har omkring oss i naturen. Några grannar gick förbi mig då jag halvlåg på asfaltsgången och försökte komma nära den vackra humlan. Det måste sett roligt ut, men de börjar lära känna mig vid det här laget och vet att sådär kan en normal Jenny se ut.

Sen sitter jag en stund vid datorn - som ett barn på julafton - för att få se vad jag fått eller snarare lyckats fångat med kameran. Och denna gång hade jag lyckats särskilt bra med tre bilder av cirka femtio. Jag tycker fotot ovan är vackert. Jag fascineras av detaljerna och samspelet. Naturvetaren i mig går igång, men även mina färg- och formsinnen.

En fin bild eller form får mig att stanna upp. Tänka till och reflektera.

Alla fungerar inte som mig då de ser denna humla på blomman. Det vet jag. Något som fångar min blick glider omärkbart förbi en annan. Min man kan visa "jättefina" stereoprylar för mig, men tyvärr ser jag inte skönheten i dem på samma sätt som han gör och vise versa så kan jag visa en läcker blomma för honom och han bara nickar artigt tillbaka.

Men den person som inte ser skönhet i något alls, är för stressad för att stanna upp eller bara inte bryr sig om att lägga märke till sin omgivning... den personen har troligtvis en mycket torr period i livet... och behöver medvetet stanna upp för att ta en drickapaus. (Jag har själv varit där.)

Jag tycker om att dela mina foton och annat jag skapat mer er, men det finns alltid en risk med att dela bitar av sin innersta; saker som jag upplevt vackert. För dina granskande ögon kanske inte alls uppskattar det och du kanske väljer att säga det till mig, men om jag kan förgylla någons vardag med lite ögon- eller tankegodis så får det vara värt risken. 

Njut nu av dagen och "drick" med ögonen!