31/10/2015 0 Comments AllhelgonadagAtt få se kyrkogården full av människor idag berörde mig. Det är så sällan svenskar GEMENSAMT utför en "rit". Oberoende av hur mycket eller lite man tror på Gud (eller har någon annan gemensam nämnare), så var det idag MÅNGA som besökte kyrkogården för att minnas och tända ett ljus. I stillhet.
Ibland samlas vi över gränserna för att demonstrera, dansa runt midsommarstången, se en idrott utövas eller lyssna på musik, men idag var det ett meditativt lugn. Vi alla som var där saknade någon... och luften var full av tyst respekt för varandra och för varandras olika, men liknande erfarenheter. En förlust. En sorg. Vi som var där var inte ute efter ett rus... utan ett djup... och vi gav oss själva en outtalad tillåtelse att stanna upp en stund och känna in... vår saknad.
0 Comments
24/10/2015 0 Comments Sverige har mottagarproblem!Det är inte fel att fly från ett krigsinferno för att rädda sina barn och sin framtid. Jag hade gjort samma sak. Däremot anser jag att det är fel att inte ta emot dem med kärlek och välkomna dem med trygghet. Varför skulle "vi" ha mer rätt till att leva i harmoni och ro än "de"? (Jag ogillar verkligen hela vi-och-de-snacket.)
När du ser "flyktingar" eller "uteliggare" - vad ser du? Ser du smutsen och besväret eller ser du personer? De är ju människor med samma värde som din vän och din släkting. Kan du se att de kanske har valt sin situation precis lika lite som du har valt att få leva under lugnare förhållanden? Personen kanske inte kan ditt språk eller beter sig som du är van vid, men skulle det ge dig rätt till att ignorera eller till och med vara ohövlig mot henne eller honom? Läste nyss en text och citerar nedan några ord, som brände sig kvar i min tanke, av (en för mig okänd) Lennart Fernström: "Vi har ingen flyktingkris i Sverige, däremot har vi en mottagarkris..." Han syftade på hemska hatbrott, men också på en allmän opinion som under en månad svängt från att välkomna flyktingar till att kritiskt undra om detta skulle förstöra Sverige? Är du en del av den mottagarkris vi har i Sverige? Hur väljer du till exempel dina ord vid fikabordet på jobbet? Hur många vänner har du, eller hur ofta pratar du ens med någon, av annan kultur än din egen? Glöm inte att du - och jag - är en del av en levande miljö, som formas av... oss själva. Även om du och jag inte skulle bränna ner en flyktingförläggning, så får vi alla akta vår tunga och tänka på hur vi handlar, så vi inte göder de som inte har samma moraliska gräns som vi har. Mina slutord får idag bli: Vårda det "mynt" du fått dig givet så att det växer... och låt samtidigt generositet vara ditt kännetecken. Ge av ditt engagemang, din tid och ditt materiella till de som behöver det utifrån din förmåga och möjlighet. Såg ett debattinlägg om att det finns de som hävdar flyktingarna ska hjälpas på plats i Syrien och motsvaret, som innehöll en bild, om hur det egentligen ser ut vid deras hem. Jag tror inte många har fattat hur det verkligen är på plats. Visst ska vi hjälpa folk i deras hemländer runt om i världen, men nu handlar det om att ALLT är förstört i ett krig, som ännu rasar för fullt. Jag vill dela en bild, som är otroligt stark då man tar in att den inte är konstruerad. Det är inget döende barn eller blödande huvud... det är människor som står i kö för mat. Fotot är taget för 1,5 år sedan... vad visste jag då om deras situation? Och inte har det blivit bättre... ... därför rekommenderar jag dig att göra som jag gjorde... googla på "Syrien krig" och välj bilder. Bild och bildtext hämtat från http://www.globalis.se/Konflikter/Syrien
4/8/2015 0 Comments FrihetSåg ett par grannflickor leka med såpbubblor... de försökte fånga dem och var helt fokuserade på bubblorna så de sprang över vår tomt. Jag log. Älskar se barn leka och uppleva saker och jag vet att de inte brukar gena där av lathet eller nonchalans. De hade bara kul!
Jag grabbade tag i kameran och gick ut och frågade ifall jag fick försöka fånga bubblorna på bild? Javisst, svarade de, och fortsatte sin harmoniska och avslappnade lek medan jag satte mig på gatukanten. Vi skrattade tillsammans då jag föll bakåt när jag försökte följa en bubbla med kameran över mitt huvud. Då kände jag en så stor tacksamhet inom mig! Tänk att få bo så här, att barnen får leka i frihet, att de får känna trygghet med grannarna och att vi kan skratta tillsammans... det är att vara rik! Så borde alla barn få växa upp. 24/3/2015 0 Comments SurfarJag stod på stranden och funderade på om jag skulle ge mig iväg... gjorde några stapplande tester nära strandens trygghet, men behövde en större rörelse för att det skulle hålla.
Då tog jag sats och sprang ut på djupt vatten! Inväntade vågen och har sen testat, ramlat och testat igen och lärt mig massor! Nu fungerar det faktiskt bra! Men jag undrar nu på vilken strand jag ska landa? 14/12/2014 0 Comments Förberedd?Jag lär mig så mycket detta år! Jo, visst har jag ständigt lärt mig saker, men då man lämnar sin säkerhetszon, vilket jag har gjort under 2014 på två sätt, så har jag utmanats och utvecklats och jag har inte landat än.
För det första så prövar jag att ta steg utanför (och troligtvis ifrån) läraryrket och för det andra så har jag skrivit en personlig bok och lämnat ut delar av mig till fler än bara mina vänner. Vad gäller världen utanför skolan så skiljer den sig på flera sätt från skolan - det kräver nog sin egen text och inte som en del av denna - och vad gäller min bok så har jag nog bara börjat inse vilka konsekvenser den kan få för mig, t ex vad gäller att bli bedömd av människor som inte känner mig eller att nya dörrar öppnas. Fattade jag vad mina beslut innebar då jag tog dem? Nej. Skulle jag någonsin ha varit redo? Nej. Jag tror det handlar om att man ibland måste bara gå och handla utan att veta och förstå de fulla konsekvenserna av det. För min del handlar det också om att lita på att Gud går med. Och så lär man sig av sina erfarenheter. För om man inte går barfota så blir huden under fötterna aldrig hårdare. 13/11/2014 0 Comments Misstag
Jag kan tyvärr inte göra misstagen ogjorda med ett enkelt knapptryck utan istället har mina misstag fått vissa konsekvenser.
Det närmaste återställningsknapp vi människor har är att be om förlåtelse - och det har jag gjort - men det är upp till mottagaren att bestämma om han eller hon väljer att stänga av larmet eller om jag måste leva med det ett tag till. För gjort är gjort. Men idag sänktes till slut larmet till nästan ljudlöst och lampan blinkar nu bara svagt, svagt. Friden börjar infinna sig. Jag har lärt mig att undvika att komma åt den där larmknappen igen. Jag är en erfarenhet rikare och förhoppningsvis en ännu bättre medmänniska. Man lär sig saker hela livet. Det enda stället en människa har en fullständig återställningsknapp att trycka på - det är hos Gud - när man ber Honom om förlåtelse försvinner ens misstag för alltid och inget minne finns av dem hos Honom. 26/10/2014 2 Comments Idag två månaderHar nu studerat i exakt två månader och det har varit en omtumlande tid. De första veckorna snurrade det i huvudet av information, men också p g a att utbildningens innehåll inte var den jag trott. Jag trodde att den skulle innebära mätning av olika storheter i olika enheter, men det handlar om längdmätning i meter (eller främst dess underenheter millimeter och myem). Efter att ha accepterat faktum om kursinnehållet så har jag fokuserat helt på att lära mig och förstå det som undervisas. Jag har mätt med mätdon jag inte visste fanns, lärt mig kalibrera, förstå ritningar både med mått och med form- och lägetoleranser, skrivit PM, haft praktiska och teoretiska prov och jag uppfattar det som att det gått bra :-) Jag är så glad att jag tagit detta steg. Det är spännande och nytändande. Jag har fått flera fina kontakter med mina medstuderande och mina lärare. Visst kommer tröttheten ibland, men jag orkar mer än jag trodde, och det är en fantastisk känsla!. Och det verkar som om portar öppnar sig in i framtiden på ett sätt jag bara kunnat drömma om. I morgon börjar kapitel 2 under studierna. Jag ska nu ut i verkligheten på fyra veckors LIA (lärande i arbetet) som är yrkeshögskolans praktik. Nervöst - igen - med helt okänd mark: Volvo Powertrain, Köping, här kommer jag! Lite höstmys - inte p g a halloween - utan bara lite höstfärger i skördetid.
|