Känns jobbigt att lämna Volvo bakom mig. Förvånar mig själv genom att inse hur bra jag trivts där och att man kan känna sorg att lämna efter bara fyra veckor. 

Jag har lärt mig så oerhört mycket! Inte bara mätteknik utan även hur en verkstad och ett mätrum kan fungera. Så många nya miljöer och upplevelser för mig som person och de har verkligen tagit hand om mig och visat uppskattning! 

Idag sa jag "Hej då!" utan att veta om vi kommer ses igen, men dörrarna är öppna från båda håll för kontakt i vår inför livet efter min examen. Och - just nu - sitter jag här och längtar tillbaka! 

Det är gött då fredagskvällen kommer. Mjukisbyxor på, disken får stå efter maten och fredagsmys framför TV:n. Ronja periodvis i knät och slösurfar framför Dobidoo. Huvudet lutat bakåt och fötterna på fåtöljens utvikta fotstöd.

Vårt hem är inte städat - det får vänta till imorgon.

Vår tvätt är inte tvättad - det får bli en annan dag.

Tänk att jag kan skämmas för det!?! Att slappa innan ordning och reda. Man borde kanske ha gjort ett ryck och kunnat njuta av ett fint hem, men vet ni - jag/vi orkade inte!

Varför tror jag att "alla" andra har städat och perfekt? Någon mer än jag som släpper efter och bara flyter med lugnet på fredagar?

Men varje fredag tänker jag att "denna helg ska jag hinna massor!" men inte blir det så ;-P

Nä, aldrig kommer man i fatt... och det är bara att acceptera faktum!