Allhelgonadag

​Att få se kyrkogården full av människor idag berörde mig. Det är så sällan svenskar GEMENSAMT utför en "rit". Oberoende av hur mycket eller lite man tror på Gud (eller har någon annan gemensam nämnare), så var det idag MÅNGA som besökte kyrkogården för att minnas och tända ett ljus. I stillhet. 

Ibland samlas vi över gränserna för att demonstrera, dansa runt midsommarstången, se en idrott utövas eller lyssna på musik, men idag var det ett meditativt lugn. Vi alla som var där saknade någon... och luften var full av tyst respekt för varandra och för varandras olika, men liknande erfarenheter. En förlust. En sorg. 

Vi som var där var inte ute efter ett rus... utan ett djup... och vi gav oss själva en outtalad tillåtelse att stanna upp en stund och känna in... vår saknad.