Jag undervisar ju vuxna elever i grundläggande matematik... imorgon får några av dem denna uppgift... är allt lite nöjd ;-)

... men jag inser att jag istället flödat i bild. Så kan det bli! Kolla in min senaste konst:

För cirka fem månader sedan målade jag en glaskula i appen ColorTherapy. Döm om min förvåning när appen kommenterade bilden och undrade om de fick göra en lektionsfilm utifrån den bilden! Jag sa såklart ”ja” och i förrgår släpptes den - kul! De har 130 000 användare och den första gången de väljer en användares bild som inspiration för en YouTubefilm så är det min! Man blir allt lite stolt... här får du länken (jag heter @jehul ): https://www.youtube.com/watch?v=C4CXVULYZ4U

Pratade i våras med en vän, som är småbarnsförälder, om hur man kan önska - särskilt när barnen är intensiva tre-åringar - att man kunde spola fram livet bara för att se att barnen blev vettiga i andra ”änden” och sen få spola tillbaka och leva här och nu.

Och härom dagen pratade jag med en arbetskamrat om att livet vore perfekt om man kunde snabbspola framåt genom de tyngre perioderna eller kanske spola tillbaka till en dåtid som var lättare att leva i än nu.

Vissa perioder är det extra frustrerande att leva i ett lugnt ”play-läge”! Jag har många gånger önskat veta vad som kommer hända, men inte haft annat val än att bida tiden an. Men, sen helt plötsligt, så kan livet skifta som snabba klipp i en actionfilm och man bara önskar att allt bromsades ner! ”Hallå! Jag hinner inte med!”

Vill man tänka positivt, så behövs vintern för att man ska uppskatta våren... och de tyngre dagarna gör att man glädjer sig ännu mer över de lättare... och man växer som person genom med- och motgång... och... nej, nu räcker det, för man behöver inte vara käckt positiv! Men trots allt, så det kan vara bra att veta att även om man tror att allt stannat upp och inget mer kommer hända... så fortsätter livet! Och till viss del så kan jag själv välja innehåll! Så det så!

Just nu, när du läser detta, vad vill du ska hända? Vill du ha lugnande och avstressande inslag eller är det dags att det händer något drastiskt?

Nu kommer jag skriva extremt bildligt och kanske flummigt för den som inte är van med liknelser. Men målar andra på din duk eller håller du själv i penseln? Ta ett ordentligt tag om din pensel och välj den färg du längtar efter! Måla litet eller stort, mjukt eller intensivt, eller...


Låt det du skapar få växa och få den plats i ditt liv som det behöver!

Du har faktiskt makten över din egen duk och pensel.

Jag vill förstå varför saker händer.
Jag vill att saker som sker ska vara logiska.
Jag vill att problem ska ha en lösning.

Men trots att jag vill, så går inte allt förstå.
Och trots att jag inte vill, så möts jag av ologiska gensvar. 
Och trots att jag verkligen vill, så går inte alla problem att lösa. 

Det är då... jag måste acceptera. 

Inte acceptera själva handlingen eller det ologiska som om det vore ”rätt”,
eller intala sig att problemet inte är ett problem, 
utan att acceptera att det är utanför min makt att förändra. 

Det går inte att förstå.
Det är ologiskt.
Det har ingen (mänsklig) lösning. 

Och ändå går livet vidare.

Ju längre jag fastnar i negativ dåtid,
desto mer tid och glädje stjäls från min nutid.
Och jag går in i framtiden med känslan av att ha misslyckats.

Att acceptera att jag inte kan påverka är däremot inget misslyckande. 
Det är istället att kunna finna frid mitt i stormen.
Det är att unna sig livsglädje.

Det är att få ro. 

Känner du till numret 11313? Om inte... så kolla in: https://www.sosalarm.se/viktiga-telefonnummer/11313/

Citerar texten från hemsidan :
” 113 13 är ett nationellt informationsnummer som infördes i Sverige 2013. Du kan ringa till informationsnumret 113 13 för att lämna eller få information om allvarliga olyckor och kriser. Tjänsten är tillgänglig dygnet runt, årets alla dagar.

Det finns så många som tror att ”alla andra” har det så mycket bättre än vad man själv har det... särskilt då man faller i gropen och tror att, t ex de semesterbilder man ser på Facebook eller ett renstädat hem fotat för Instagram, visar personernas liv som helhet. 

Men då jag målade bilden ovan, tänkte jag på ett särskilt område i livet; relationer.  Jag vet fall av otrohet, som uppkommit av att man helt enkelt glömt bort att vårda det man har; man har istället tillåtit sig att låta blicken fokusera på något längre bort. Och då man väl följt sin blick och gått över staketet, så visar det sig att gräset dör även där... för att man inte vårdar den nya relationen. 

En konsekvens av vuxnas flyktiga beteende är att många barn och ungdomar lär sig att jaga kickarna, som jakten på nya, gröna ytor kan ge. Det jag däremot istället tror att de skulle behöva få lära sig... är att kavla upp ärmarna och ta tag i vattenkannan då gräset börjar knastra under fötterna. Lite vatten kan nämligen göra underverk. ​