Förlora inte hoppet

Ibland är ord onödiga... ändå kommer jag skriva några här. I mitt första inlägg 👇🏻👇🏻👇🏻 skrev jag att jag hade kokongat in mig en längre tid. Det är något jag behövt göra av olika anledningar och fokus har fått vara familj, hem och vardagsruljans.

Den där larven på bilden... har nog ingen aning om att den i framtiden - efter allt kravlande och kämpande - måste gå igenom ett kokongstadie. Än mindre anar den nog inte att den därefter kommer kunna veckla ut vackra vingar och flyga fritt som en fjäril över stora vida ytor.

Visa dagar när jag kravlat mig fram med ministeg och inte tyckt att jag kommer någon vart... men då har jag mognat inombords och gjorts redo för framtiden.

För några år sedan hade jag en dust med en äldre kvinna på en arbetsplats. Hon kallade mig bland annat falsk och hon sa lögner om mig. Jag förstod verkligen inte vad jag gjort för fel och ägnade många timmar åt att hitta något logiskt i det hon sa, men jag gjorde inte det utan istället blev jag sårad och ville ge upp det jag trodde på och stod för. Senare insåg jag med hjälp av andra att hon var psykiskt instabil och jag inte hade kunnat göra något annorlunda... om jag inte skulle valt att dansa med i hennes sjuka idéer, vilket jag inte ville.

Idag kan jag se den där erfarenheten i ett annat ljus. Den lärde mig läsa av människor på ett nytt sätt. Den hjälpte mig att lättare (även om jag fortfarande tycker det är svårt) förstå att en persons handlingar inte behöver vara ett logiskt bemötande av min handling. Att det finns andra orsaker till att folk gör som de gör - orsaker som är utanför min makt att påverka.

Händelsen hade också en härdande effekt, vilket har behövts senare i livet, då jag hamnat i situationer där människor sårar mig, men där jag inte behöver vara den grundläggande orsaken till deras handlande. Absolut har det fortfarande gjort ont, rejält ont, men känslan har ibland kunnat dämpats av tanken. En acceptans att jag inte kan förändra det jag inte kan förändra.

Jag tror det är meningen att vi ska vara larv och kokong i perioder, och jag utgår från att det kan komma flera sådana stadier i mitt liv, men just nu sitter jag laddad och torkar mina vingar efter att ha vecklat ut dem ur kokongen och hoppas av hela mitt hjärta att ingen kommer försöka pressa in mig där igen. Nu vill jag vara fri. Flyga runt och slå loopar och få känna att vingarna bär!