Jag vill berätta om... GAD.

Generaliserad ångest, GAD.

I samma sekund som jag vaknar, säger hjärnan "ping" och jag är klarvaken. Det spelar ingen roll ifall klockan är 01 eller 05 - jag kan inte stå emot - tankar väller över mig och hjärnan börjar fundera kring och lösa "problem".

Som nu, när jag skriver på denna text första gången: klockan är 04.05 och hjärnan tycker att det är dygnets bästa stund att grubbla. Helt omöjligt att somna om utan "kemisk hjälp", som jag brukar säga... ;-) 

För er, som inte vet vad GAD är, så kan jag berätta att det visste inte jag heller för ett par år sedan. Det är en engelsk förkortning för General Anxiety Disorder, vilket på svenska översätts med "generaliserat ångestsyndrom" och benämns ofta bara "generaliserad ångest". Jag använder "GAD" för att det är kort och smidigt. (Läs gärna om det på t ex 1177.)

GAD är vanligt (det sägs att 4 % av befolkningen har det någon period i livet) och innebär att man oroar sig obefogat eller överdrivet (=har ångest).  

Man oroar sig inför händelser, men även under dem och efteråt kan man analysera sönder dem. Ett annat sätt att uttrycka det är att man gruvar sig inför, är nervös under och grämer sig efteråt. Frasen "Tänk om..." är vanlig hos den som har GAD. Ett annat kännetecken är att man kan flytta ångesten från det ena till det andra (det finns alltid något att oroa sig över) och även t ex prestationsångest kan räknas som en del av GAD.

Det här är jag just nu: jag skriver, läser, formulerar om, flyttar ord, vill slippa missuppfattningar, funderar och byter tänkt målgrupp. "Undrar hur jag kommer uppfattas - kommer läsarna förstå vad jag vill att de ska förstå? Riskerar jag att stämplas negativt? Skrev jag ett stavfel där?" osv. 

Jag har också något, som jag själv döpt till popcorn-tankar.

De poppar upp utan att jag kan hindra dem och om-och-om-igen. Jag kan ibland slå bort dem, men ofta poppar de snabbt upp igen. 

Under åren har jag fått många tips av olika personer för att sluta tänka FÖR mycket och några av dem fungerar ibland, men många inte. För mig fungerar i dagsläget främst följande (utan inbördes rangordning):
1) att få flöda i kreativitet (t ex återbruka eller fota),
2) jobba i trädgården,
3) vara sysselsatt i mitt yrke eller i ett tryggt, socialt umgänge
4) pyssla med mina vaser
5) surfa på nätet
6) lyssna på lovsång,
7) spela ett monotont spel eller
8) gå på loppis.

Men det är egentligen främst i mitt kreativa flow, som hjärnan vilar fullt ut. 

​Så för er, som inte förstår hur jag orkar vara kreativ, så vet ni nu att det är då min hjärna får vila. 

Som kristen har jag många gånger fått höra att man inte ska bekymra sig och att man ska lämna sina bördor vid Jesu fötter, men hur mycket jag än försöker så har jag inte kommit på hur jag verkligen ska kunna "släppa" oron till Honom. Jag får i alla fall ro i lovsången... då jag inte längre formulerar mina egna tankar utan uttrycker en färdig, upprepande och hoppfull text.

För mig är någon form av sysselsättning, det som gör att jag grubblar mindre, men tyvärr så sätter sömnsvårigheter och utmattning ibland hinder i vägen för det. När GAD:en slår till hårt och den obefogade oron inte kan distraheras, så har jag ett par strofer jag upprepar gång på gång, om och om och om igen, inne i mitt huvud. Bara för att tänka på annat. 

Min obefogade oro då? Vad handlar den om?

Kortfattat kan sägas att det oftast är saker, som många oroar sig över, men där det för mig går till överdrift. Det handlar t ex om individer och relationer, arbete och hushåll. Ett par exempel: jag vill inte att någon ska tycka illa om mig och jag vill inte bli missuppfattad som elak. Detta gör att jag lägger ner massor med energi på att gardera mig från möjliga fel och automatiskt tänker jag mer på andra än på mig själv. 

Ibland kan jag dock inte härleda ångesten till något särskilt. Den bara finns där.

Att skriva en text, t ex ett mejl, tar ofta väldigt lång tid för mig. Jag läser det om och om igen, rädd för att missuppfattas, och formulerar om den ytterligare en gång till. På ett sätt kan detta ha format författaren i mig, men samtidigt så inser jag nu att sådana här saker är delorsak till min utmattning.

Vi hade kommit dit att jag/vi hade skalat bort massor med saker, t ex umgänge och ansvarsuppgifter, för att jag skulle bli bättre i min utmattning... men om och om igen dippade jag ändå och jag förstod inte vad mer jag skulle kunna ta bort? Fram tills att jag fick lära känna fenomenet GAD. Då började jag förstå vad som verkligen tog musten ur mig och jag kan också se idag vad som gjort att jag utvecklat GAD:en så starkt (men de mest personliga detaljerna lämnar jag inte ut här). 

Med GAD, som delorsak för min utmattning, så har jag genom åren verkligen fått försöka jobba med att även om jag gör allt jag kan för att se och älska alla, så finns det alltid personer som utifrån sina situationer kan komma att ogilla det jag säger eller gör. Och det är inte farligt. (Fast detta vet jag mest utifrån mitt logiska tänkande och inte utifrån mina känslor.) 

Jag är nu trött på att leva begränsad och att ständigt beräkna energiåtgång. Jag är less på att känna mig misslyckad. Jag har en inre frustration, som ofta övergår i modlöshet! Men, det finns bara framåt! Jag ska lära mig hantera den obefogade och överdrivna oron (=ångesten) bättre. Jag ska en dag orka vara den jag vill vara.

Det hoppet måste jag få bära, även om den person "jag vill vara" förändras med mognad och insikt.

Är jag psykiskt sjuk? Några skulle säga det och medicinskt har jag en diagnos, men jag ser mig inte riktigt som det. Jag är bara en människa med en skörhet på ett område, som kanske du inte har... medan du har en svaghet på ett annat. Exakt på samma sätt som både du och jag har våra olika styrkor.

Vi är alla skapade unika och vi lever inte i en perfekt värld och vi alla är en tillgång och kan bidra med gott till världen - så även jag!